BrofästetFöreställning/installationInterAkt CommunityInternationella samarbetenKonstnärliga samarbetenNyckeln

Zahed rapporterar från den 9 Transitfestivalen i Holstebro (dk)

Jag, Sara och Helen var på den 9e Teaterfestivalen Transit på Odin teatret i Holstebro, Danmark. Årets teama var Hope in Action  Theatre – Woman- Will

Vi var här för att visa upp Helen Varley Jameson´s installation Ingen frågar så jag låtsas att jag förstår. Den installation som var i tornrummet på Malmömuséer under vandringsföreställningen med samma namn Teater InterAkt gjorde i mars/april 2019.  

Transit Festival 9 – Holstebro 2019
Transit Festival 9 – Holstebro 2019
Transit Festival 9 – Holstebro 2019
Transit Festival 9 – Holstebro 2019

Vi från Teater InterAkt deltog på olika workshop och tittar på olika föreställningar. Det har kommit många personer från olika länder, särskilt fån Italien. De flesta visade någon föreställning eller gjorde olika workshops. Det fanns tre scenrum, en stor mat sal, och många sovplatser för festivaldeltagrna. Vi var någonting mellan 50 till 60 personer gissar jag. Skådespelare, konstnärliga forskare, musiker, regissörer, och scenografer. 

Först uppträde Odin teater med en typ av demonstrations föreställning. Här beskrevs hur de jobbar med eller skaffade sig material, och erfarenheter till sina scenverk. De visade också hur de använde rekvisita, och de små förändringar som görs för varje spelad föreställning. 

Jag deltog på ett par olika workshops. En av workshopsen var intensiv och hård, med mycket trummor och alla blev väldigt trötta. Det kändes nästan som om jag var i en krigssituation utifrån känslan av att man inte fick ge upp och svika gruppen. Det var fascinerande att en teaterövning kan trigga vinnar- och tävlingsinstinkt och samtidigt skapa en stark grupplojalitet på detta sätt. 

Det som vi kommit hit för att lära oss är bland annat hur en kan använda sin kropp och röst. Hur en kan gå och hitta olika positioner att utgå ifrån i konstnärlig gestaltning.  Jag tyckte mest om workshopen där de lärde ut olika metoder för att hur man kan gå. De betonar särskilt tre delar av kroppen magen, fötterna, och nacken. 

Det fanns både fina och tråkiga föreställningar, tyckte jag, eftersom när skådespelarna agerade på scen så förstod jag mycket lite av vad som sades. Det blev svårt att hänga med i föreställningarna för att de talade engelska, italienska, och spanska. Även om jag fick många idéer och tankar utifrån vad jag såg, så tänker jag att om en inte förstår allt är det svårt att få inspiration när det gäller språket i en konst, och speciellt inom teaterkonsten. Om en person inte förstår någonting när den ser på teater finns risken hen inte vill se mer teater. Men hur kan man förstå, och få en djupare känsla av en scenkonstföreställning? Jag har sett hur till exempel Robert Jacobson arbetat i sin föreställning När klockorna stannade, där han skrev upp nyckelord på en tavla för att underlätta språkförståelse. Jag tänker också att om man blandar olika språk i större utsträckning på scenen kan det fungera på ett bra sätt. 

Några av föreställningarna var vidare verkligen för långa och de fanns extrascener som jag tyckte var onödiga. Om man gör så här minskar föreställningens kvalitet. Kanske finns det en avsikt hos dem som spelar men om de inte lyckas förmedla den blir det svårt.

När jag jämför deras arbete med vår teater och funderar över skillnader och likheter ser jag att det i Teater Interakt finns mer delaktighet och mer omväxlande spelplatser. Likheterna var att de, precis som vi, hade monologer och texter. I workshopsen gjorde vi även några övningar som vi gjort tidigare med Nina Norén.  

Om en teatergrupp vill uppträda med en föreställning måste de först och främst tänka på publiken. En föreställning kan verkligen påverka publiken. Alla kan inte tänka på samma sätt och det är fint, men en genomarbetad föreställning gör att alla i alla fall förstår pjäsens intention och avsikt. 

Det fanns, som sagt så klart också fantastiska föreställningar på teaterfestivalen. En av dem tycker jag var det bästa var Aeterna med Théâtre du Mouvement från Frankrike. De gjorde ett fantastiskt arbete. De hade en docka med sig i föreställningen. De fick verkligen dockan att leva! Rörelserna var fantastiska och det passade perfekt med musiken och scenografin. 

Den del av programet som fungerade för alla var workshopsen som alla kunde förstå. Jag hade turen att delta i en workshop med regissören Claire Heggen från Théâtre du Mouvement. 

Tyvärr får en inte fotografera från föreställningarna men på Odin teatrets festivalsida finns en riktigt fin videodagbok. 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *